Ni bestämmer fortsättningen, jag formulerar det..
Tror ni detta kan vara en kul grej? Sätt isf igång er fantasi..
Kurt Råberg och veteranskotrarna
Kapitel 1 - Bakgrunden
I ett fattigt klimat, bortom vägskälens slut, fjorton mil sydväst om Kiruna bor en märklig filur. Mannen i fråga är någonstans mellan trettio och trettiofem år gammal. Hans familj lämnade honom ensam vid tjugotre års ålder för att växa i rollen som vuxen men där slutar också alla spår av den mänsklighet som en gång fanns. Där utav firas inte ålderstekniska utvecklingar så som födelsedagar. Det i sin tur har gjort att han längre inte vet sin exakta ålder vilket han heller inte anser särskilt viktigt.
Kurt Råberg är hans namn och någonstans i mitten av ingenstans, dock strax utanför, bor Kurt. Där lever han som parasit på naturen tillsammans med sina löss och valpen till hunden som de gamla jaktlaget försökte ”avyttra” till moder jord.
Kurt har igentligen bara ett riktigt stort intresse och de är gamla skotrar. 1962 startade hans farfar upp en Skidoo och Aktiv butik i byhålan han lever i. Byaskylten hade rostat upp någonstans på mitten av 70-talet så de enda som står kvar är tre halvrisiga bokstäver i form av R-E-D med ett mellanrum till nästa bokstavskombination som lyder E-L. Kurt har en liten förälskelse till Aktivs bredbandade monster 600:an och då med motoralternativet 290. Därutav kallar han byn inte helt orimligt för ”Bredbandsele”. De var de närmaste han kunde komma en relativt normal gissning då byavägen plogades just med en Aktiv 600 under hans barndom.
Farfarn hade under åren 62-85 då han hade butiken, som på senare år blev mer av ett skrotupplag, samlat på sig mängder av skotrar och delar. Allt från mer exklusiva modeller till de allra sämsta av skoterarten gjorda. Då Kurt från barnsben följt sin farfar tusentals mil i lagerlokalen fram och tillbaka så hade han skaffat en rätt bra uppfattning om vad som var vad och inte, åtminstånde om han får säga de själv.
De sista hans far gjorde våren 1991, innan hans åkeri gick i konkurs, var att bygga en enorm maskinhall till sina lastbilar och traktorer. Detta blev såklart lämnat till sitt öde då kronofogden hämtat maskinparken. De var för den delen i tiden då byborna skulle få något att prata om. En enorm smäll i form av ett hagelskott avslutade då Kurts fars liv och en familj lämnades till sitt öde i kanske en av Sveriges mest bortglömda marker. Modern, som var lite av de gammeldagsa slaget, hade anat ugglor i mossen en tid då korta repliker som ”en smäll så är skjorta tom” och ”borde inte gå missa på det avståndet” avlöste varandra kort efter konkursen. Detta hade i sin tur genererat ett perfekt hak för exprimentiella clone-försök och vansinniga ”å-nyest”-maskiner.
Kurts mindre syskon, tolv och femton år, fick ett psykiskt sammanbrott ett par år efter ”olyckan”, som mor valt att kalla de, vilket planterade dem på ett hem för våldsbrottsutövare i Kriberg, 7 mil utanför Lycksele. Detta var givetvis inte rätt men de var de enda som var ledigt och erbjöds på skattebetalarnas bekostnad. Då slantarna var slut och modern hade nått botten av vad som kan anses rimligt att hantera tyckte hon ändå att de var gott nog och lät grishandlarn ta med dem på hans knallarbuss mot Lycksele. Kurts relation till sina syskon var väl begränsad varpå vetskapen om deras nuvarande tillstånd varken kan berättas eller bekräftas.
Kurt hade som ni kan förstå tytt sig till sin farfar, som var den enda som förstod sig på Kurt, så långt han kan minnas vilket givetvis satt sina spår. Att något större modebolag skulle ringa Kurt var lika troligt som att vinna hundra miljoner på lotto, fem veckor i rad. Hans solblekta röda hår var långt och stripigt av fett och sist han nästan klippte sig var då han fastna i slottesmaskin och kaluffsen blev lite kortare på ena sidan skalpen. I övrigt så har hans virvlar och naturliga snebena låtit styra frisyren med stark hjälp av den oljefläckiga BP-kepsen han fick på sin trettonårsdag. Skäggväxten hade låtit vänta på sig och endast en olämpligt utväxt mustasch och några fjunklädda födelsemärkesvårtor var de av hår som klädde Kurts kopiatorbeigea ansikte. Tandborstar var inte något som sålts på den pensionärsdrivna bensinmacken byn en gång hade så hans hushållsassistentgula tänder hjälpte inte till att göra Kurt sexuellt tilldragande. Helst inte då en olycklig skotertur slutade i två utslagna framtänder och ett kraftigt ärr längst hans vänstra kind. Kläder köptes oftast på överskottslager som besökte vintermarknaden i Kiruna vartannat år. På sommaren, som enligt Kurt inföll sig allt från mitten på Juli till början av Augusti beroende på när snöhögen bakom maskinhallen tinat bort, bar Kurt oftast M90 kängor, de skogsgröna tunnbyxorna, den vita tunnare ulltröjan och en ärvd skinnväst. Förstås så hade han alltid på sig den gröna BP-kepsen också. Då Kurt åt de han kom över var maten sällan näringsrik och ibland kunde de hända allt för ofta att de gick ett par dagar innan nya kolhydrater fick passera hans strupe. Att Kurt blev tvungen att bära bälte var ett måste och fyllde ut militärskjortorna gjorde han aldrig. Kurt brydde sig mycket lite om sitt utseende och om hans kvarglömde tonårsfinnar var gulgröna av fyllning bekom honom inte de minsta.
Efter den utseendebeskrivningen kan man lätt dra slutsatser om att Kurt var okysst, och allt de där som normalt alla andra fått uppleva, men så var inte fallet…
To be continued...
Vansinnesbrevet..
En dag kom ett brev i brevlådan. De var från BRP´s högkvarter någonstans i södra Sverige, kanske ända bort i från USA men de visste han inte riktigt säkert. De han däremot vet alldeles säkert är att han blev förbannad som en ilsken tasmansk djävul och skrev med omedelbar verkan en kampsång. Sången blev så populär att Elektric banana band skrev en egen version av den och sålde den till miljonbelopp för batterier.. http://www.youtube.com/watch?v=BtGQkInUzm8&NR=1
LÅTEN
Överallt de rör sig, lyser eller låter
Min farfar är lik, min veteran så fin. Båda är som en evighetsmaskin.
Kemiska safter de går dem på båda två, nu tror du nog säkert att jag hittar på.
Farfars hjärta, var inte så bra. De fixar vi lätt, de var vad doktorn sa.
Så han sydde in en slags makapär, en pacemaker kallas en sådan där.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Farfar blev pigg, men skotern blev trött. Den slutade att starta, motorn hade dött.
Sa morfar, dags för en ny maskin. Det gamla sa jag, de slänger väl vi?
NEJ NEJ, nä nä sa farfar i en maskin, finns kanske värdefulla saker i.
Sådant ska inte vara bland annat skrot, på vevar och cyllar finns annat bot.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
De finns gammelskotrar som håller sig gömda, å därför blir dom jättelätt glömda.
Arctic Cat och Yamaha, å annat skräp som folk har. Sådant skräp, måste folk ändå få ha kvar.
Farfar är klok som en uv, allt retursnack tog verkligen slut.
Så nu använder jag all min energi, på att renovera min veteranmaskin.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Överallt där de rör sig, lyser eller låter. Kan de finnas en gammelskoter, som ej får lämnas åter.
Enligt utsago skall BRP ha tagit till sig denna kritik och skall nu med detta ha skrämt upp handlarna ute i världen att inte göra allt för stor grej av detta. De kanske var ett stort missförstånd trots allt. Eller kanske bara en stor dålig reklamkampanj.
Fortsättning följer med ett äventyr nästa gång...
.