Var förra söndan ute och gned omkring på åkern hemma och släpade ungar i gammal hästsläde och körde fast och härjade och till slut, 50 meter från gårdsplan, lade maskinen av på tomgång och gick f-n inte att få igång igen.
Antog att den lyckats sura ner sig och lät den stå nån timme varefter den motvilligt gick igång så jag kunde få hem den. Väl hemma på gårdsplan la´n av igen och var stört omöjlig att lura igång. 
Stod så och skämdes hela veckan men på fredag kväll bjöd jag på nya stift och en hutt startgas och då small den igång, bolmade som fan och gick orent en stund för att sen bli sig lik, d.v.s. lättstartad och trevlig. Var ut och nöjesåkte någon km på söndagseftermiddan men då kändes den lite småklen sådär, inte nåt jag kan sätta fingret på direkt, men svag i största allmänhet. Körde hem på gården och drog fram mejseln för att justera lite tomgångsvarv och blandning. (Förgasaren är utbytt mot mot en Keihin flottörhistoria från, tror jag, SS440! Var sån när jag köpte den!)
Gick lite upp och ner i varv och plötsligt stannade den och har sedan dess inte gått att få igång!
Testat att jag har gnista, jag ser att förgasaren får och ger soppa , den har fått startgas men inte ett liv! Har testat med ytterligare en uppsättning nya stift men utan resultat. Stiften var dock förvånansvärt torra trots rejäl chokning med handske och det luktar inte startgas om dem efter startgasförsöken!?!
Var/hur bör jag fortsätta???
Bör man kunna känna nåt sug eller tryck på fingertoppen om man håller för vevhusnippeln till pumpen?
Känner inget där, men pumpen matar fram soppa, om än lite klent. Pumpen, Keihin "trekantig", har nya membran och har fungerat utmärkt efter renovering.
Man tar ju vad man haver liksom... Som man brukar om kvällarna! 